"Du vet hur allt ska bli nu, allt är sagt, luften är ren
Allting blir precis som man förväntar sig
Du är ett glashus, och jag är en sten
Men det är du som försöker se igenom mig
Du frågar "Älskade dom dig ikväll?"
Jag svarar "Dom älskar mej bara nu,
Den enda som verkligen älskar mej är du"
Du frågar "Tog du dom med storm ikväll?"
Jag kommer faktiskt inte ihåg
Men mina fingrar säger att det var ett segertåg"
Hur orkar jag? Hur orkar jag låtsas?
Spela teater från det att jag stiger upp på morgonen till det att jag lägger mig på kvällen.
Vad är det bra för? Egentligen?
Vem är det jag försöker göra lycklig? Vem försöker jag lura? Mig själv?
Ingen annan lär ju leva mitt liv åt mig.
Ingen annan lär förbättra någonting.
JAG måste göra det. Varför skjuter jag bara undan det?
Låtsas må bra, låstas vara nöjd, låtsas klara av det?
Är det värt det?
Nej. Orka vara sjukligt feg.
Förlåt Maria, förlåt mamma, förlåt alla som råkat ut för mig idag.
måndag, oktober 16, 2006
god bless this mess
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar