nobodys wife

Söndag.
Vilken underbar dag.
Saker & ting kunde inte varit bättre.
Jo, kanske, kanske om allt vore lite bättre, kanske då.
Någon som kanske har lust att hjälpa mig glömma verkligheten en stund?
Någon som kanske orkar stå ut med mig ett litet tag?
Någon med ett rent hjärta kanske? Kanske?
Kan ingen springa in i mitt liv & finnas? Varför inte?
KAN NÅGON NÅGONGÅNG VARA ÄRLIG?

Ta mig härifrån, ta mig ifrån verkligheten.
Släng upp mig på ryggen & spring.
Bry dig inte om att jag skriker, jag skriker alltid.
Låt mig skrika.
Bara få bort mig härifrån.

Vart är tårarna? Det är nu de ska vara här.
"kan inte förstå, hur jag ska bära mig åt, för allt blir fel"

Jag är inte arg, det är jag verkligen inte.
Det kan jag inte vara, jag kan inte bli arg på människor för att de är människor.
För att de är precis som människor är.

Ibland behöver någon stampa på en för att man ska förstå.
Sparka lite på en, ge ifrån sig falska ord & sedan försvinna.
Det är så vi måste behandla varandra.
Det tröttar ut mig.

Hur i helvete ska man bära sig åt?
Här finns ingenting. I mig finns ingenting.
Ni kommer aldrig hitta någonting i mig.

I see my future when I look in your eyes

It took your love to make my heart come alive

Cos I lived my life believin' all love is blind

But everything about you is tellin' me this time

It's forever, this time I know and there's no doubt in my mind