lördag, februari 07, 2009

fröken svår

Du kanske sa nånting som ingen alls förstod
Och som du ångrade men som du ändå sa
Du kanske gick ett steg för långt för dom försoffade
Så att dom inte såg att det var bra
Du ville ändra på dig själv och på din värld
Men fick då ofrivilligt se att den var seg
Livet är en dans på rosor
Men det är en dans med svåra steg
Du ville visa att du fanns och att du levde
Och att inte allt var lika dött som dom
Du ville se alternativ i allt som inte var nåt bra
Och att det gick att göra om
Du ville bara hjälpa till och vara snäll
Mot som som praktiskt taget ingenting förstår
Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet Fröken svår

Och du fick höra utav vänner och bekanta
Att "Nu tar vi allt, för allting här är vårt"!
Dom sa att framtiden var ljus
Nu har dom bil och mat och hus
Dom sa att ingenting var svårt
Och du fick höra att livet var en dans på rosor
Och det blev en dans som stack dig hårt


- - -


Se! Se vad duktig jag är. 5 dagar sedan jag uppdaterade bloggen sist och här sitter jag igen, redan.
Det dåliga är, iallafall för mig, att med såhär kort tidsintervall så har jag ingen jävla aning om vad jag ska skriva.
Jag antar att man ska skriva om vad som har hänt/händer osv, men vemfan bryr sig?
Skulle någon vara intresserad av vad jag gjorde med mina styvsyskon idag när barnvaktade, eller av att min ena hund har ett par modifierade kalsonger på sig då hon löper och vi inte vill ha fula bolognese/tervueren-valpar?
Förmodligen inte. Men å andra sidan är det så få som läser dethär att det nog kan kvitta vad jag skriver om.

Veckan har varit okej. Borde få ordning på min sömn men vem orkar sova. :x
Var på skolan i Bräkne-Hoby och hälsade på. De har rävskabb.
Helt fantastiskt att jag lyckades pricka in dagen då det var helsanering av hundstall/hus/klassrum.
Alla ställen där det är tillåtet att ta med sig hundarna in skulle rengöras riktigt grundligt.
Jag kan ju avslöja att ingen var särskilt nöjd över att behöva städa sönder sig och dessutom behandla alla hundarna i förebyggande syfte.
Iallafall fint att komma dit och sådär.
Men.. Jag förlänger nog mitt studieuppehåll ändå. Jo, det gör jag.


Var och träffade en ny läkare som verkade vettig.
Försökte vara duktig och slänga ur mig så mycket som möjligt av det som är problem just nu.
Är så förbannat trött på att alltid vara sånhär, aldrig kunna fungera normalt i huvudet.
Får se vad som händer. Ska börja gå i någon terapi, DBT eller så. Blir nog bra.


Nu ska jag fan lägga in någon bildjävel här. Det va längesen.


1 kommentar:

Anonym sa...

Det var jag och fröken Svår, vi skulle hem åt samma håll
det kanske blev en liten omväg men vad spelar det för roll
Natten var så tyst och skön och månen var så vacker över taken

Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp
Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp
Men ändå, där vi gick, hon skratta till och prata' på och höll sig vaken